Överallt, hela tiden

 De senaste dagarna har jag funderat en del på hur jag skriver. Det är så lätt att fastna i andras förväntningar på hur en nyhet ska presenteras eller vilka frågor en ska ställa. Jag känner att det skapar en press och gör att en hela tiden söker facit utanför sig själv – en oerhört energikrävande process.

Mer och mer börjar jag nu istället landa i att vägen framåt, mot det som är allmänt och lättillgängligt, är att utgå från mig själv. Det som jag tycker är intressant tycker säkert andra också är intressant (sen handlar det givetvis mycket om att vara ödmjuk och öppen ändå).

Så var tanken litegrann när jag skrev ihop det här julreportaget om det lokala mikrobryggeriet Marbäcks öl.

Vinkeln för att göra jobbet blev att fokusera på det som är aktuellt – deras julöl. Men det intressanta i historien tycker jag istället är ägarens våndor och velanden kring att expandera företaget utan att bränna ut sig. Än har jag inte tillräcklig distans till det för att ge slutbetyg, men känslan är ändå okej. Läs gärna!

 

 

 

 

Planeringstiderna är långa i bryggeribranschen. Det är ett faktum som BT:s utsände blir varse vid besöket på Marbäcks öl – som ligger inhyst i en avskärmad del av en tvätthall – några veckor innan jul.

Majoriteten av de över 5 000 flaskorna julöl är redan utkörda till restauranger och butiker runtom i Sjuhärad. Istället håller ägaren Tomas Sjögren och praktikanten Sebastian Lind som bäst på att testa fram nya sorter. I små behållare jäser både hallon- och honungsöl.

– Vi hoppas att kunna introducera de framåt våren någon gång. En av de sorterna vi provbryggde för någon månad sedan gör vi om i dag igen. Vi vill vinkla smakerna lite till åt något håll. Sen får man se litegrann hur den provbryggningen blir, säger Tomas.

 

Ja, det är ett evigt testande för att få fram rätt smaker på en öl, så även med jul-ölen. Tomas utgångspunkt för året var att skapa en mörk öl ”med någon typ av julkänsla”, berättar han.

– Sen behöver den inte vara så stark eller besk på något sätt. Den får också gärna skilja sig litegrann från en standardöl. Självklart ska det finnas lite öltoner – men någon liten kryddning tycker jag är gött.

– Jag tycker jättebra om den här julölen, men det kommer säkert att vara lika många som inte tycker att det är något större med den.

 

Just att väcka känslor är något av det roligaste med hela verksamheten tycker han. Helst positiva sådana, såklart – men nästan hellre negativa än inga alls.

– Jag vill brygga öl som berör. Självklart blir jag glad om folk gillar ölen och köper den, men det är minst lika roligt att man får någon känsla när man dricker den.

Han tar upp en av bryggeriets mer karaktärsstarka varianter – en mörk och rökig lager – som exempel.

– Vissa säger rent ut att det var det äckligaste de någonsin har druckit. En del tycker tvärtom och säger att det var det bästa de har druckit. Då har man ändå fått en upplevelse.

– Att brygga blaskig ljus öl som så många andra är inte min grej. Jag vill hitta min nisch på det hela. Annars kan jag lika gärna importera öl och sätta min egen etikett på.

 

Bryggeriet startade Sjögren för knappt fem år sedan då han precis hade sålt det åkeri han byggt upp under nästan 25 år. Med 30 anställda och ett 20-tal fordon var han på väg mot den berömda väggen i snabb fart.

– Jag tänkte att jag höll på att jobba ihjäl mig. Jag mådde inte bra då. Så kanske att det var ödet som var med och styrde så att jag skulle sälja av.

– Sen om det var så klokt att ge sig in i detta istället, det vet jag inte – det är jättemycket jobb. Fast å andra sidan: så länge jag håller det på den här nivån kan jag styra det lite mer.

Men att hitta balansen mellan viljan att utveckla verksamheten och behovet av att hålla det på en skala där tid även ska finnas för annat än jobb är svårt, menar han.

– Ja, vilka våndor jag har haft! Jag vill ju att det ska hamna på en lagom nivå. Men egentligen ska man inte resonera så om man har ett företag, för då är det risk att man hämmar sig själv. Men så som åkeriet hela tiden utvecklades med investeringar och mer folk hela tiden – jag vet inte om jag vill tillbaka dit.

– Fast man får ha lite självdistans till det hela. Jag har jobbat fruktansvärt mycket i mina dagar – ända sedan jag var 16–17 år. Om jag ska räkna på all tid jag har lagt ner på mina verksamheter, då är jag pensionär redan. Jag behöver inte skämmas om jag kör lite lugnare under en period.

Går bryggeriet med vinst?

– Nja… Du känner säkert till Oppigårds bryggeri. Det går ju som tåget. Han som äger det har sagt att innan man kan börja leva på ett sådant här bryggeri och ta ut lön så behöver man komma upp i 50 000 liter om året – vi är inte där mer än till hälften. Men jag får leva lite på gamla synder, kan man säga.

Trots hans våndor är frågan om Tomas kommer att lyckas bromsa sig själv och sina ambitioner. Han berättar att planer börjar konkretiseras på att bygga ut och köpa ännu lite större jästunnor – med syfte att öka kapaciteten.

– Jag funderar på om jag ska göra det. Jag vet ju att det är ett antal hundratusen kronor man ska lägga ut igen. Blir det bra eller blir det bortkastade pengar? Men å andra sidan – om jag inte gör det får jag inte reda på det heller.

 

Fakta Marbäcks öl

Startades av de ölintresserade vännerna Tomas Sjögren och Timo Hokka för knappt fem år sedan. Efter att ha smakat och betygsatt öl under söndagens bastukvällar testade de en dag att brygga eget.

I dagsläget har Marbäcks öl fem olika sorter på Systembolaget i Ulricehamn, Tranemo och Svenljunga (dock inte julölen) samt en lättöl och två folköl som säljs på olika Icabutiker – bland annat i Borås och Göteborg.

Sedan ett och ett halvt år drivs verksamheten av Tomas Sjögren tillsammans med yngste sonen Andreas.