Överallt, hela tiden

Det är som det där Kierkegaard sa om att livet måste levas framifrån men bara kan förstås bakifrån. Ibland är man medveten om när ens stora ögonblick inträffar, och ibland förstår man först efteråt.

De frågor som bara tiden kan utröna måste man vänta länge för att få svar på. Som vilka små händelser som visade sig förändra världen till slut? Vilka grönsakshandlare som startade revolutioner? Eller vilka människor i ens närhet som gjorde skillnad i stort och smått?

Kanske kommer Stefan Gulas att ses som en av de där som gjorde lite skillnad i världen?

Jag träffade honom i Berlin i våras och fascinerades av hans nästan galna visioner. Han är uppfinnaren bakom en slags miljövänlig hybrid mellan motorcykel och cykel som han själv oblygt kallar ”den enskilt största förändringen inom motoriserade fordon på 125 år”. Idag finns inte ens cykeln på marknaden, men redan om 10 år räknar han med att producera 40 000 exemplar årligen. Och den utvecklingskurvan tänkte han fortsätta att hålla tills han om 40 år ska ha konkurrerat ut förbränningsmotorn, och med den bilar som vi ser dem idag.

Även om man kan mer om motorfordon och miljöfrågor än jag så är det helt omöjligt att nu avgöra om han är ett geni eller en galning. Om hans cykel verkligen kommer att bli den storsäljare som han förutspår eller om han kommer förbli en fotnot i historieböckerna.

Först om några decennier har vi svaret.

Under tiden är det många dagar som ska levas. Dagar med många toppar och dalar. Och massor av krav. Både från andra och en själv. Om karriär. Familj. Pengar.

Men hur det än blir med allting tillslut, för både Stefan Gulas och oss andra, så kommer man ju ändå någonstans i livet, även om det inte alltid är dit man trodde.

Och om man skulle misströsta någonstans längs vägen kan man alltid tänka på den snart 80-årige Sven Wollter, och rådet han skulle ge till den 55 år yngre versionen av sig själv. 

Oroa dig inte grabben,

det kommer att ordna sig.

(Publicerad i Nerikes Allehanda 24 juli 2011.)