Överallt, hela tiden

För ett tag sedan gick det ett program på TV där olika kändisar fick berätta om sin mer eller mindre jobbiga uppväxt.
I slutet av det avsnitt som jag såg höll huvudpersonen ett tal, riktat till de barn som har det tufft idag, med budskapet att de ska ha tillit till tiden. Att ha förtröstan till att det om några år kommer kännas bättre och att det även ur väldigt jobbiga händelser kan utvinnas värdefulla erfarenheter.

Och sådär är det ju. En och samma händelse kan upplevas på flera olika vis varefter man bearbetar den. När tiden får lägga en paus mellan nu och då. Det har till och med visst stöd i vetenskapen.

Forskare säger att ju mer man tänker på ett minne, desto mer förändras det. Hjärnan sparar om och sparar över i nya versioner. Omedvetet lägger man då till och drar ifrån saker tills ursprungsminnet är så förändrat att det knappt är samma sak man minns längre.

Det märkliga är emellertid hur ofta det är gråskalorna som filtreras bort. Det vardagliga har aldrig hänt. Kvar finns bara de klarast lysande färgerna.

Förändringen sker så gradvis att det inte märks. Precis som att man under en sjuårscykel byter ut alla kroppens celler. Eller att perifera bekanta kommer och går i kompiskretsen.

En av dessa bekanta måste ha varit medveten om forskarnas framsteg. För istället för att sätta sin tillit till tiden förskönade han minnena på egen hand. Och när han berättade sina historier facinerades alla, inklusive jag själv, av hur mycket spännande som faktiskt kunde hända i en och samma persons liv.

I alla fall tills den dag han började berätta om en händelse där även jag var med.

Som vanligt var den ena vändningen mer spektakulär än den andra. Men medan de övriga lyssnade blev jag bara mer och mer fundersam.

Visst var det en rolig grej vi hade varit med om, tänkte jag, men Så rolig var den väl ändå inte? Sakta gick det upp för mig att han nog skarvade en hel del med verkligheten ändå.

Men jag tog mig inte för att protestera. För oavsett sanningshalt så var det en bra historia. Och han överdrev bara precis tillräckligt för att få en rätt vardaglig grej att låta kul.

Sen dess har även jag börjat höfta lite med sanningen i vissa sammanhang.

Det är inte som om jag ljuger direkt. Jag kryddar bara de bra delarna litegrann.
För visst bör man ha tillit till tiden, men om man vill vara säker på en bra historia bör man ha tillit till sig själv.

(Publicerad i Nerikes Allehanda 17 juli 2011.)