Överallt, hela tiden

Under stor del av året har jag jobbat som Ulricehamnsredaktör på Borås Tidning. Och då 2015 börjar närma sig slut har jag därför fått uppdraget att sammanfatta de mest minnesvärda händelserna under nämnda tidsperiod i Västra Götalands (till ytan) största kommun.

Arbetet innefattade bland annat en uppföljande artikel under vinjetten "Vad hände sedan?".

Att välja ut endast en av alla händelser under ett år att fördjupa sig i var inte helt enkelt. Till slut föll jag dock för Torbjörn Selander, en journalist från kommunen som råkade ut för obehagliga händelser på uppdrag i Moçambique.

Vi pratades vid över telefon under en dryg halvtimme vilket gav mig oerhört mycket stoff.

Den stora utmaningen blev därefter att sålla bland all information, dock med förbehållet att inte utelämna viktiga detaljer för historien. Det var ett arbete som tog sin lilla tid. Men till slut mejslade jag fram en vinkel som jag tycker funkar – här nedan finner du resultatet:

 

 

 

 

Februari 2015: Torbjörn Selander – tidigare medarbetare på både Borås Tidning och Ulricehamns Tidning – befinner sig i Moçambique. Tillsammans med en kollega ska han skriva ett reportage om den lukrativa tjuvjakten i Krugerparken för den tyska tidningen Der Spiegel.
Men när de försöker kontakta en lokal maffialedare för en intervju går allting fel. Under dödshot tvingas de till närmaste polisstation. Där blir de sedan – under översyn av nämnde maffialedare – förhörda och anklagade för spioneri.

– Vi kallas för outlaws av polischefen. Vi förstår att det är kört när han är så köpt, säger Torbjörn och berättar att de senare, via sin tolk, får veta vad maffialedarens livvakter pratat om under tiden:
– De lägger i detalj upp vad de ska göra med oss innan de dödar oss och gräver ner oss. De pratar också om att låsa in oss i en liten cell med några andra killar som under natten ska ha ihjäl oss.

Men tack vare en väl förberedd nödplan lyckas Torbjörn få sms-kontakt med den svenska ambassaden i Sydafrika och snart når frågan högsta politiska nivå i Moçambique. Efter en intensiv förhandling, med livet på spel, släpps både Torbjörn och hans kollega fria. En vecka senare får de också lämna Moçambique.

– Där trodde vi att allt var över. Men det var det inte riktigt. Någon månad senare blir vi kontaktade av en man som säger att han hoppat av maffian och vill prata med oss. När vi kollar upp honom visar det sig att han suttit i fängelse i 18 år. Då det kunde vara en fälla avböjde vi det mötet.

Maffian försökte även få igenom en internationell arresteringsorder mot duon – utan att lyckas.
Sedan hemkomsten till Kapstaden, där han bott de senaste tjugo åren, har han fått besöka en traumapsykolog för att bearbeta händelserna.

– Jag tycker att jag har klarat mig rätt bra ur det med hennes hjälp. Men det går i vågor. Det jobbigaste var att maffian fortsatte kontakta oss och ville tvinga oss att komma dit. Först nu tycker jag att stressen i axlarna har släppt.

När BT pratar med honom, tio månader senare, är han på ett betydligt lugnare uppdrag. För Dagens Industris räkning gör han ett resereportage på en öde ö utanför Tanzania.

– Det kan inte vara mycket lugnare. Det är en öde ö som aldrig någon har bott på. Jag har precis varit ute och fiskat. Men jag fick inget.

Vad har du lärt dig av det här?
– Att gå ännu mer på magkänslan. En annan lärdom är att alltid ha en nödplan så att någon alltid vet vart jag är. Det är jätteviktigt. För jag kommer fortfarande att göra grejer som är farliga.
– Jag har alltid varit glad i livet. Och man blir ännu gladare i det efter en sådan här grej.